Lady Éowyn

Standard

Har du lagt märke till märket?

De plagg jag syr får också mitt märke någonstans, märket med en solros och namnet Éowyn.

Solrosen är min själablomma och Éowyn den karaktär i Sagan om ringen som jag identifierar mig med.

Vilka fiktiva karaktärer identifierar du dig med? Vem känner du igen dig i?

Att analysera mig själv utgående från fiktiva karaktärer har gett mig flere insikter angående hur jag upplever mig själv som del av den större berättelsen vi alla lever i; hur jag agerar i olika situationer; hur jag önskar att jag skulle förhålla mig till saker och ting; vilka vägval jag skulle eller inte skulle välja. Före Éowyn blev den centrala fiktiva identifikationen vad det Lucy Pevensie i Narnia som berättade åt mig om mig själv.

Varför det är Éowyn har många orsaker och för tillfället summeras det bäst i nedanstående dialog mellan Aragorn och Éowyn:

-What do you fear, my lady?

-A cage.

 

Det finns få ting jag hyser mer aversion mot än att känna mig påtvingad en form, en norm; känna andras förväntan och antaganden om vem och hurdan jag är eller att jag borde bete mig på ett visst sätt; höra andra uttala sig om vad som är ett gott liv och vad jag borde välja. Min förmåga att anpassa mig är god och jag kunde likt en kameleont tränga mig in i en påbjuden form; men själaångesten, självbevarelsedriften, ropar då åt mig att det är döden.

Sätt mig aldrig i en bur.

Loppisfyndet

Standard

Gardiner är bra till mycket. Till exempel att sy klänningar av. Den här har varit med på både dop i hemlandet och middag på fin restaurang i utlandet.

“When in doubt: improvise!” tänkte jag när jag inte visste var min studentmössa höll hus så jag tog på mig en stickamössa  istället och drog iväg till Studentmissionens Vappfest.

Att visa fram… -tassarna

Standard

Jag tycker om att göra gåvor åt mina vänner. Till Lauras födelsedag, om än smått försenad, stickade jag dessa kattsockor. Som vanligt fanns det inget mönster att utgå från så jag googlade kattbilder och hittade norska vantar med liknande motiv. Sedan satt jag mig ner med rutigt papper och penna för att klura ut hur katterna kunde tänkas ritas ner på mönsterpapper. Resten av mönstren är motiv jag föreställde mig att Laura skulle tycka om: hjärtan, liljor samt treenighets- och fertilitetstrianglar.

Själv har jag alltid varit mera av en hästflicka än en katt- eller hundmänska och inte riktigt förstått mig på rovdjur. Laura däremot är helt klart en kattmänniska. A Cat Woman! På bilden nedan skymtas Laura och Markus, Vargmannen.

 

Vad ser du när du sluter dina ögon?

Standard

När jag sluter mina ögon ser jag in i min själ. In i mig själv.

I Fiskars finns den där härliga ladan, byggnadsapoteket och hur mycket gammal roina som helst. Dörrar, kakelugnsdelar, fönster, handtag, tapetrullar, gångjärn… Och jag som länge velat ha ett gammalt fönster hittade ett som jag ville ta med mig hem. Det hänger nu i köket.

Genom fönster brukar man se ut men genom det här fönstret ser jag primärt in.

De senaste åren har jag haft privilegiet och utmaningen att rannsaka mycket i mitt beteende. Jag tror att mitt beteende är triggat av mina känslor som i sin tur är triggade av mina tankemönster. Det jag tror och tänker är fundamentet för hur jag handlar och därmed vilka vanor och sätt jag lever efter. För några år sedan fann jag mig till sist längst ner i återvändsgränden där jag upprepade gånger bankade huvudet mot tegelväggen.

Det gällde att sakta börja läka och leka fram en ny riktning. I mångt och mycket ledde det till att mina tankar vändes upp-och-ner; att inse och omarbeta destruktiva tankemönster och sakta implementera och acceptera att jag kan gå en annan väg. En stor del av att ändra sina tankemönster är att förstå det finns fler än ett sätt att vara och leva. Det finns fler sätt att ta sig an livet, det finns andra synvinklar, det finns andra källor.

När jag sluter mina ögon ser jag in i min själ.

Kuddkrig!!

Standard

*tjoff!*

*pow!*

*ka-bang!*

Låter det som Batman?!

Jag tycker om den där gamla Batman-serien där fight-scenerna förstärks av spretiga “pratbubblor”. *Ka-pow!!* Rent visuellt tilltalar det mig eftersom det ter sig vara ett lekfullt sätt att kombinera de två sinsemellan visuellt olika världarna serieteckning och tv. Det som också tilltalar är ju att två män står upp och slåss för att försvara det goda i situationer så kniviga och knepiga att goda råd inte bara är dyra utan rent utsagt närmast obefintliga.

Jag vill utmana till en lite mjukare fight – kuddkrig! Och må kuddar nu stå som benämning för vad som helst som skapas av individer. Låt oss fixa greja laga något eget, något originellt, något som har vår personliga prägel på sig. Joina mig i denna fight! Det är garanterat lika roligt som ett kuddkrig där fjädrarna yr OCH är en god sak: livsglädje och utforskande av den egna kreativiteten.

Kuddarna på bilden återfinns i mitt vardagsrum. Den första är en uppgraderad Indiska-kudde som fått sidenband och pärlor påsydda, den andra är sydd av en restbit av en panelgardin (som jag använde för att klä om mina matbordsstolar) och den gula pläden har jag stickat själv.

 

I knipa?

Standard

Att slänga bort saker är kreativitetsvådligt! Ibland hittar jag nåt i skåpen som legat och skräpat länge och som plötsligt inspirerar mig. Som de här gamla bykkniporna. Tror de är ett arv från min storebror. Eller i alla fall fann jag dem i den lägenhet han bott i under ett antal år före jag flyttade in i den tillsammans med Tottis hösten 2004. De har följt med mig i många flyttar sedan jag packade mitt pick och pack och drog iväg från gamla kära Tavastgatan B 23.

Tanken var att skapa ett tilltalande upphängningssystem. Jag klippte pappersremsor från min gamla fickkalender (ja, jag sparade min gamla kalender. För den hade så vackra mönster.) och limmade fast dem på bägge sidor av bykkniporna. Nedan står de på tork. Efter att papperet fastnat ordentligt plockade jag fram mattkniven och skar bort överlopps papper.

(Åh vilken färgkavalkad! *lycka*)

Och nedan… upphängda på tråd i köket. Tack Jenny för kortet!

 

Blommor

Standard

Nu som då sitter jag och klipper ut små runda bitar av nåt syntetiskt tyg, smälter kanterna och syr ihop bitarna. Några pärlor på och en säkerhetsnål bakom. Vips blir det en blomma! Blomman nedan har varit med en längre tid och still going strong. Om jag minns rätt är den gjord av överblivet fodertyg.

I höstas hände det sig att Laura drog iväg med ett gäng vackra kvinnor till en brudklänningsaffär som hade rabiat rea (finns inget mer beskrivande adjektiv; damerna höll i sina fynd med händer och fötter och såg lyckliga ut). En av mina fynd vad en sjal i ganska stadig brudsatin. Orkidén nedan är gjord av den tygbiten.

What do you know, till råga på allt kan man måla på tyg! Av samma brudsatin klippte jag kronblad som sedan fick en omgång med akrylfärg. Bilden beskriver min arbetsprocess: när kronbladen är ihopsydda plockar jag fram asken med olika pärlor, väljer och vrakar bland färger och former för att sedan strö dem in i blomman. Jag plockar fram och åter tills jag hittar en kombination jag tycker om. Den här blommar pryddes i slutändan av just det som syns på bilden – men knapp som en söt prick på i:et.